Arvidsjaur är en gammal skoterkulturbygd med anor långt tillbaka. Redan på 50-talet börjades det experimenteras med olika slags översnöfordon i denna kommun. 
 

Några pionjär inom detta område var Bl.a. Alfons Hedman och Rune Sundström. Och på senare år även Wille Segerstedt. Men om dessa manicker igentligen kunde kallas översnöfordon diskuteras det väl än idag om. I slutet av 60-talet börjades även anordnas skotertävlingar i kommunen.  Det blev då naturligt att Arvidsjaurs Motorsällskap tog skotersporten under sina vingar.  Vem minns inte legendariska namn som Kalle-Yamaha, Ekorr-Kalle med dubbelbandaren, Alfons Hedman, Lars-Erik Söderqvist, Sven-Martin Lundström, Tybert Stenman mfl.

 

Dessa gentlemän mätte sina krafter på dom numera nerlagda skoterbanorna vid Perstorp och Västlunda. Men då Motorsällskapet mer var en tävlingsinriktad klubb, så fattades det en förening som kunde tillvarata de intressen den grupp av människor som var intresserade av friluftsliv och rekreation med skoter hade. Detta faktum belystes mer och mer under slutet av 80-talet och början av 90-talet då skotermotståndarna i Sverige lade sig på än mer på offensiven. Med bl.a. detta faktum som underlag så samlades därför ett gäng skoterintresserade personer våren 1992 som ville få ordning på skotertrafiken i och runt samhället.

Vid detta möte drogs därför upp planerna på bildande av en skoterklubb i samhället. Så redan innan snön smält den vintern var föreningen bildad och fick namnet Arvidsjaurs Snöskoterförening.
 

Vi gick tidigt med i snöskoterorganisationen SNOFED som arbetade mycket intensivt på riksplanet med att bemöta alla våra motståndare i snöskoterfrågan.  Med bakgrund av att kommunen 1980 hade infört ett totaltförbud för skoterkörning i tätorten med undantag av några få dåligt planerade utfartsleder, så började vi även direkt att undersöka om det inte skulle kunna gå att anlägga mer genomarbetade "tätortsleder" ut från dom olika bostadsområdena i samhället, och ansluta dessa till en slags "ringled" runt samhället.

Artur Vesterberg år 1958

Vidare så jobbade Vi att få dra fram leder till bensinstationer och andra viktiga serviceinrättningar i centrum. I början var det ganska så "tungt" men efterhand så insåg politikerna och tjänstemänen på kommunen att skotern var accepterad även bland innevånarna i vårt samhälle och började ge efter. 
Detta resulterade i att vi idag till och med har leder in i centrum av samhället som möjliggör att våra skoterturister kan med skoter besöka matställen, bensinstationer etc. 
Vi fick även OK till att bygga en obemannad skotermack intill genomfartsleden genom samhället. Detta var en av Sveriges första mackar i sitt slag, efter förebild från dom tankställen fritidsbåtägarna har nere vid våra kuster. 

Då våra skoterklubbar ute i byarna sedan länge haft egna lednät så fortsatte Vi sedan arbetet med att få till stånd ett heltäckande lednät i kommunen i samarbete med skoterklubbarna i Abborrträsk, Moskosel och Glommersträsk. Detta lednät kunde sedan länkas ihop med våra grannkommuners leder. Så idag är Arvidsjaur kommuns skoterleder sammanlänkade med alla angränsande kommuners lednät. 

Vi ville även få till en "Skotrarnas E4" från kust till fjäll. Så därför inledes ett gott samarbete med skoterklubbarna i Piteå och Arjeplogs kommuner. Det var detta arbete som resulterade i att den sedan länge glömda "Kristina-vägen" från Nasaepoken kunde återskapas till en skoterled. Denna led blev sedan en av Sveriges första Skoterleder som sträcker sig från kusten i öster till fjällen och Norska gränsen i väster, tvärs igenom landet en sträcka på 40 mil. Leden invigdes 20 mars 1993 och döptes till Nasaleden. 

Vi klubbar i kommunen försökte sedan att tillsammans få igång en dialog med våra lokala makthavare om vikten av att ha en väl fungerande skotertrafik i kommunen samt få dessa att förstå att skoterturismen var något att bygga vidare på. Detta budskap förstår dom nog så länge dom inte behöver "lätta" på plånboken. Tyvärr så har även vår kommun liksom dom flesta andra inlandskommuner en mycket hårt ansatt budget som omöjliggör några större ekonomiska åtagande och satsningar på underhåll av våra leder. 
När man idag är ute på lederna så märker man att att skoterturismen ökar. Framförallt är det de utländska biltestföretagens personal som har upptäckt skoterns rekreationsvärde på sin fritid. Men även på vårvintern är det en ganska så livlig trafik på våra leder av folk som kommer upp från kusten.

När nu skotersverige passerat 50 000 förarbevis så jobbar även vi, som dom övriga klubbarna i Sverige på att det skall gå betydligt fortare att nå 100 000 st. förarbevis.Tillsammans med studieförbunden på orten har vi utbildat en mängd skoteråkare genom det frivilliga förarbeviset.
När vi nått dit så vore det väl konstigt om inte våra politiker i Sverige får upp ögonen på vilken kraft vi klubbar tillsammans är. Så vi uppmanar dig som läser detta och som inte idag hunnit skaffa dig full kompetens av att köra skoter, att redan idag anmäla dig till en kurs. Detta kan du göra längst ner på denna sida. 

Skoterledspreparering har allt sedan starten ändå varit den kostsammaste men kanske det viktigaste arbetet i vår förening. Vi har 35 mil Skoterled av kommunens totalt ca. 85 mil att underhålla. Detta sköter vi med hjälp av personal som Arbetsförmedlingen på orten tillhandahåller, utan detta stöd vore det omöjligt för oss att upprätthålla nuvarande standard på underhållet. 

Men som alla andra klubbar så brottas även vi med brist på kontanta medel. Tyvärr så har vi ej lyckats med att övertyga alla skoterägare i samhället att förstå varför man som skoterägare är med och stöttar sin lokala snöskoterklubb. Vi har under 2002 sålt 297 merdlemskort i vår förening, detta är tyvärr alldeles för lite med tanke på att det finns ca. 1500 inregistrerade snöskotrar på centralorten. totalt hela kommunen ca. 2600 st. Vad som däremot är positivt är att många lokala företag på orten nappat på vårt rop om hjälp och stödjer oss ekonomiskt. vilka dessa är finner du klickar här.

Men allt vårt ideella arbete har ända inte varit resultatlösa, för vi skoteråkare får beröm för att i att bl.a. buskörningen minskat och i stort sett upphört längs elljusspår, promenadvägar etc. Men även utanför samhället så har körning på bl.a föryngringsytorna minskat. Därigenom ser man mer och mer sällan insändare i ortstidningarna mot oss skoteråkare, utan faktiskt glädjande nog så är det en del positiva insändare. 

Slutligen vill vi från föreningen säga till dig som idag inte är med i någon Skoterförening, Anmäl ditt intresse till närmaste klubb och åk inte snålskjuts på oss andra.