Nov.  2005

Hej på er alla skoterentusiaster ! 
Arvidsjaur Snöskoterförening stod som värd, för årets Snöskoterriksdag, som en höjdpunkt för skoterklubbarna runt om i Sverige. Här träffas klubbfolk, makthavare och sakkunniga inom området snöskoter, för att tillsammans prata igenom och belysa dom problem och möjligheter som finns med snöskotern.

Vad jag försökte få fram på årets riksdag är att man från myndigheterna måste skaffa sig en fullt klar bild på vad som är grunden till alla dom svåra skoterolyckor med både skadade och dödsfall. Innan man börjar att besluta om nya lagar rörande snöskoteråkningen. Risken är annars att man skjuter över målet och olyckorna fortsätter. Tyvärr så var tiden alltför knapp för att denna viktiga punkt skulle hinna med att belysas fullt ut.

All nuvarande statistik från olyckorna visar entydigt att drunkning är den största dödsorsaken bland olyckorna med dödlig utgång. Och att alkoholen finns med i bilden i dom flesta olycksfallen.

Det finns faktiskt dom som ändå hävdar att det är dom effektstinna snöskotrarna som är den största orsaken till olyckorna. Detta påstår man utan att överhuvudtaget veta vilka snöskotermodeller som är inblandade i olyckorna. För konstigt nog så har myndigheterna inte tagit fram någon statistik på vilka skotertyper som är mest olycksdrabbade.
Länsförsäkringar har dock en egen statistik över sina egna skadefall.
Många förståsigpåare som läser denna lär säkert höja sina ögonbryn.

Det man  vet är att drunkning är den största enskilda dödsorsaken bland snöskoteråkarna. Men inga förslag på åtgärder kommer fram på just detta, utan man pratar om hjälmlagar osv.
Helt klart, kan en hjälmlag bara rädda ett människoliv eller rädda en människa från ett liv i rullstol, så varför inte, allra helst då redan 90 % av snöskoteråkarna redan använder hjälm.

Men man behöver inte köra snöskoter för att inse, kommer du i 50 km/h in i ett träd eller stubbe med skallen före så hjälper inga hjälmar i världen. Eller att man kommer ut på svag is, då är det bara i regel bara en nykter och erfaren skoterförare som har chansen att undvika en olycka. Och hamnar du i vattnet och är ensam så har du inga stora chanser att överleva utan flytoverall och isdubbar.

Min poäng är att det måste göras en olycksanalys av alla dom svåraste olyckorna innan ett fungerande åtgärdspaket kan tas fram. Risken är annars att man helt missar målet, och vi befinner oss fortfarande på ruta 1.

Visst,  rättsmedicin i Umeå har statistik sedan 30 år tillbaka på dödsoffren och dess mediciniska status osv.  Men i denna statistik finns inget om dom väder betingelser som rådde vid olyckstillfällena,  typ av snöskotrar, förarnas kunskap, vana och utbildning på fordonet osv. Detta saknas helt,och bör tas fram anser jag, innan vi kan gå vidare.

Vägverket Region Norr visade på årets Snöskoterriksdag upp ett embryo till en så kallad ”Haveriutredning” där man på försök har gått djupare på en dödsolycka 2004.

Att med en olycksbank på EN olycka, ta fram ett åtgärdspaket kan knappast vara en lösning på problemet. Men jag hoppas att man går vidare på den inslagna vägen.
Sök även samarbete med Rättsmedicin i Umeå och bygg upp en fullständig kunskapsbank om olyckorna, då har man i vart fall torrt på fötterna när man presenterar sina förslag.

Ett led i att framförallt minska drunkningsolyckorna, vore kanske om det i samarbete med tillverkarna av skoterkläder kunde tas fram modernt designade skoterkläder med flytförmåga, eller att någon inovativ företagare tog fram ett fungerande underställ med flytförmåga.

Problemet med flytoverallerna är att dom upplevs av många alltför varma när man kör snöskoter på senvintern och våren. Samt lite för klumpiga.  Men drunkningsolyckorna sker ju framförallt på försäsongen när isarna inte hunnit växa sig starka nog och folk ska av olika anledningar ut på dessa. Då är det i regel också ganska så kallt ute, så då upplevs nog inte kläderna alltför varma i vart fall.

Sedan det här med högkammattorna och buskörningen. Jag  tror inte att buskörningen slutar bara för att man begränsas kamhöjden till ex. 30 mm. Jag har själv kört skoter sedan 70-talet och redan då så buskördes det trots att kamhöjden då bara var 16 mm.


_{Stig Larsson}
Ordf. A-jaur SSF 
 

Nov. -05