 |
Nov. 2005 |
 |
Vad jag försökte få fram på
årets riksdag är att man från myndigheterna måste skaffa sig en fullt klar bild
på vad som är grunden till alla dom svåra skoterolyckor med både skadade och
dödsfall. Innan man börjar att besluta om nya lagar rörande snöskoteråkningen.
Risken är annars att man skjuter över målet och olyckorna fortsätter. Tyvärr så
var tiden alltför knapp för att denna viktiga punkt skulle hinna med att belysas
fullt ut.
All nuvarande statistik
från olyckorna visar entydigt att drunkning är den största dödsorsaken bland
olyckorna med dödlig utgång. Och att alkoholen finns med i bilden i dom flesta
olycksfallen.
Det finns faktiskt dom som ändå hävdar att det är dom effektstinna snöskotrarna
som är den största orsaken till olyckorna. Detta påstår man utan att
överhuvudtaget veta vilka snöskotermodeller som är inblandade i olyckorna. För
konstigt nog så har myndigheterna inte tagit fram någon statistik på vilka
skotertyper som är mest olycksdrabbade.
Länsförsäkringar har dock en egen statistik över sina egna skadefall.
Många förståsigpåare som läser denna lär säkert höja sina ögonbryn.
Det man vet är att
drunkning är den största enskilda dödsorsaken bland snöskoteråkarna. Men inga
förslag på åtgärder kommer fram på just detta, utan man pratar om hjälmlagar
osv.
Helt klart, kan en hjälmlag bara rädda ett människoliv eller rädda en människa
från ett liv i rullstol, så varför inte, allra helst då redan 90 % av
snöskoteråkarna redan använder hjälm.
Men man behöver inte köra
snöskoter för att inse, kommer du i 50 km/h in i ett träd eller stubbe med
skallen före så hjälper inga hjälmar i världen. Eller att man kommer ut på svag
is, då är det bara i regel bara en nykter och erfaren skoterförare som har
chansen att undvika en olycka. Och hamnar du i vattnet och är ensam så har du
inga stora chanser att överleva utan flytoverall och isdubbar.
Min poäng är att det måste
göras en olycksanalys av alla dom svåraste olyckorna innan ett fungerande
åtgärdspaket kan tas fram. Risken är annars att man helt missar målet, och vi
befinner oss fortfarande på ruta 1.
Visst, rättsmedicin i Umeå
har statistik sedan 30 år tillbaka på dödsoffren och dess mediciniska status
osv. Men i denna statistik finns inget om dom väder betingelser som rådde vid
olyckstillfällena, typ av snöskotrar, förarnas kunskap, vana och utbildning på
fordonet osv. Detta saknas helt,och bör tas fram anser jag, innan vi kan gå
vidare.

Vägverket Region Norr visade på årets Snöskoterriksdag upp ett embryo till en
så kallad ”Haveriutredning” där man på försök har gått djupare på en dödsolycka
2004.
Att med en olycksbank på EN olycka, ta fram ett åtgärdspaket kan knappast
vara en lösning på problemet. Men jag hoppas att man går vidare på den inslagna
vägen.
Sök även samarbete med Rättsmedicin i Umeå och bygg upp en fullständig
kunskapsbank om olyckorna, då har man i vart fall torrt på fötterna när man
presenterar sina förslag.
Ett led i att framförallt minska
drunkningsolyckorna, vore kanske om det i samarbete med tillverkarna av
skoterkläder kunde tas fram modernt designade skoterkläder med flytförmåga,
eller att någon inovativ företagare tog fram ett fungerande underställ med
flytförmåga.
Problemet med flytoverallerna är att dom
upplevs av många alltför varma när man kör snöskoter på senvintern och våren.
Samt lite för klumpiga. Men drunkningsolyckorna sker ju framförallt på
försäsongen när isarna inte hunnit växa sig starka nog och folk ska av olika
anledningar ut på dessa. Då är det i regel också ganska så kallt ute, så då
upplevs nog inte kläderna alltför varma i vart fall.
Sedan det här med
högkammattorna och buskörningen. Jag tror inte att buskörningen slutar bara för
att man begränsas kamhöjden till ex. 30 mm. Jag har själv kört skoter sedan
70-talet och redan då så buskördes det trots att kamhöjden då bara var 16 mm.
Stig Larsson
Ordf. A-jaur SSF
 |
Nov. -05 |
 |
Sidan skapades 30 Nov. 2005
© Stig Larsson |