JAKTHISTORIA från SUNNANÅ 1924
Per "Hindrik-Petrus" Holm, 1881 - 1942, Sunnanå, hade vårkänslor, vilket bl.a. innebar att han skulle ut på tjädervin. Tid och plats var givna och spelet vari full gång när Petrus infann sig, på brukligt sätt vinnande terräng när tuppen i sin spelyra var ovetande om yttervärlden.
Mauritz Lundmark, 1899 - 1979 och Yngve Ögren, 1906 - 1937 Skidnäs, hade samma ärende till samma plats, men anlände någon minut senare. De hörde spelet men överraskades av att tjädern tycktes uppträda närmare än väntat. I tron att ha fått ett idealläge lade Mauritz an och sköt.
I verkligheten var det Petrus som hade läge till tjädern, samtidigt hade han ett av sitt livs mest utsatta läge. Siktandes på tjädern känner han en våldsam stöt i nacken, käken domnar och handen fylls av blod när han tar sig åt huvudet. Hans första reflektion är att han skjutit sig själv. Kunde det vara möjligt att bössan gick baklänges?
Mauritz reaktion när traktens största karl reser sig i vårnatten, skjuten i huvudet av honom själv, lär inte gå att översätta till historia. Herre Gud, han hade ju skjutit Petrus! Hans situation var förtvivlad. Medan Mauritz stod paralyserad, gick Yngve fram till sin granne. Kulan hade gått in i nacken och stannat bakom käken.
Petrus enorma fysik, skulle nu komma att stå inför en svår prövning. Vägen till läkaren i Malåträsk var lång och tidsödande. När de båda jägarna vilade i Aspnäs, fann Eva Österberg anledning fråga den förtegne Petrus om han hade tandverk eller örsprång? Petrus svarade ordagrant: "I ha visst bägge dejla" (Jag har bådadera).
Från Malåträsk remitterades den vådaskjutne till Skellefteå, där han opererades. Kulan togs bort men Petrus fick leva på välling den fåföljande sommaren.
Det kom an på Yngve att gå till Sunnanå och
berätta för hustrun Hedvig Harr, 1881 - 1969, vad som hänt. Vid framkomsten
utspann sig ungefär följande samtal:
Yngve: "En Petrus gatt fara dell doktorn. Han skrabbe se baki harsen ve en
törrgrenkvist se he for blöö!.
Hedvig: "En Petrus far int dell doktorn för att han ha skrabbe se ve en
törrgrenkvist".
Så småningom kom så Yngve med en trevande verklighetsversion.
Petrus blev borta i tre veckor. När han lämnade lasarettet lär läkaren ha gett
följande råd: "Far i frid och synda inte hädanefter".
I Skidnäs tog man konsekvenserna av vådaskjutningen och fullföljde vårbruket i
Sunnanå under Petrus bortavaro. Eftersom Petrus var hämmad av sin skada hela
sommaren, gick man ända från Bastusel för att hjälpa den sympatiske bjässen med
slåttern.
Källa: Haldor Lundström, Luleå